En liten eventuell besvikelse

 
Kiras nya (fantastiska mjuka underbara puffiga specialanpassade) sadel passade henne INTE.
 
Nä! 
 
Den gled bak och sen tippade den fram. Jag satt liksom i bortre änden på hästen fast framåtlutad, och med noll stöd i stigbyglarna som bara svajjade. Testade en gång till, och denna gången spände jag åt sadelgjorden lite bättre. Med resultatet att den gick på diagonalen efter en stund, och stramade nåt fruktansvärt runt stackars Kira. Huden bara veckade sig!
 
Sist red jag ut med padden för att känna på skillnaden. Och padden ligger helt still och stabilt utan att vara särskilt åtdragen. Så jag tänker att sadeln är lite för tajt i fram. Vilket går att justera eftersom bossorna är flyttbara. Och om det är så att Kiras sadelläge är lite längre bak än normalt så ska inte heller det egentligen vara ett problem eftersom stropparna också är flyttbara. 
 
Jag ska ge sadeln en till chans! Innan jag beställer en ny...
(Den passade ju grymt bra på Tama, så it's a keeper i alla fall!)
 
 
 
Det ser man ju på bilden att sadeln liksom stegrar sig faktiskt...
 
 
Ready to go!
Naldo slapp ryttare den här gången, men ändå hänga med ut.
Kalle var jätteschysst som tog honom i snöre till fots.
 
Supersnygga Kira med låååååång vacker man!
 
Hela bilden suddig utom fejset!
Börjar alltid med att promenera innan jag sitter upp.
Dels för att hästarna ska få värma upp lite,
och dels för att ta udden av eventuella nerver.
 
 
Hela gänget är med!
 
 
 
 
Inte bara att sadeln åkte bak, dessutom har jag köpt alldeles för långa stigläder och jag hittar inte håltagaren. Så jag har ridit med precis spikraka ben i all möjlig terräng. DET är en ganska kul utmaning. 
 
 
 
 
 
 
Imorgon ska jag rida Tama. 
Min tjej.
 
Gammal bild från ett annat stall, en annan tid.