Ett löfte är ett löfte

 
Vid en romantisk pastamiddag, med sjungande syrsor i bakgrunden och Toscanas solvarma vingårdar som utsikt, pratade jag och Sonny om möjligheterna att omhänderta en av hästarna på räddningscentret.
(Obs! Middagen var inte överdrivet romantisk, då Emelie och Sanna även satt till bords.) 
 
Är det okej att hästen transporteras till ett annat land? Ja, det är det. 
Vad kostar det att adoptera? Inget.
Skulle jag kunna få...? Ja.
När kan jag komma och...? När du vill. 
 
Men om någon annan vill hämta en häst, vad krävs av den personen?
Då blir den personen grundligt intervjuad och införstådd med vad det innebär att ha en häst som eventuellt inte går att ridas och som behöver extra omvårdnad. 
 


 
När jag kom hem från Italienresan kände jag att vi inte gjort ens nära tillräckligt. Så jag gick in på IHP's hemsida och distans-adopterade en av hästarna. Då betalar man en liten peng för att stödja en häst på centret under ett år.
Jag valde ut en snygg valack som jag ville skoj-adoptera.
 
Men så frågade jag även Sonny om jag kunde få adoptera den hästen på riktigt.
För den ser jättefin ut. Och det är ju en valack jag vill ha i så fall.
Men Sonny sa: Tyvärr...
 
 
 
 
 
 
Det är nämligen så att Greystone är väldigt fäst vid hästen Rosso. Dom är bästa vänner. I vått och torrt.
 
Så därför bör jag ta Rosso också!
 
Hahahaha!
Jag bara; Okej, tack!
 
 
Greystone
 
 
Rosso
 
 
Jag fick aldrig träffa Greystone när vi var nere och hälsade på. Men Rosso träffade jag faktiskt!
Gick med Laura ut i hagen och hämtade ner hästar som skulle verkas. Då var Rosso en av dom. 
 
 
 
Så nu håller jag på att kolla upp HUR man tar hem hästar från Italien...
För ett löfte är ett löfte.
 
Har bett ett företag, det första som kom upp när jag googlade, att skicka en offert.
Så om du är sugen på en egen häst nästa år kanske vi kan samåka?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Italian Horse Protection - equilogisk - hovterapi - ihp - omplacering häst - rescue horse