Tillsammans är bäst

 
Direkt när jag kom hem och återsåg mina fina hästar, tog jag Kira och Naldo från betet och släppte över till Tama och Solskens lilla sommarhage. Det var inte bara jag som var glad över återseendet, även hästarna blev överlyckliga av att få vara tillsammans igen.
 
Att jag var tillbaka kändes också som att dom ville uppmärksamma, då alla hade SÅ många ställen som behövde kli. Jag fick både mjölksyra och lite träningsvärk av att gå igenom alla från topp till tå. 
 
 
 
 
Och så dom goa bunkarna... Hade inte med det på schemat åt mina skötare under veckan, då det är alldeles för mycket att hålla ordning på. Först ska två olika sorters foder blötläggas, olika åt Hästarna och Ponnysarna. Sen ska mineralerna och blöta tillskott tillsättas. Därefter olika sorters hackat strå. Därefter loppfrö eller linfrökaka. Sedan Primero Total. Oj, glömde att Naldos TOTAL ska blötläggas ihop med det första fodret! Sist eventuellt ytterliggare torra tillskott, till exempel MSM, kanel och magnesium. Blanda väl. Klart. Men det tar sin lilla tid och det får inte bli ståendes för länge heller i värmen. Så att... Hästarna fick klara sig utan mineraler och tillskott en vecka. 
 
 
Hästarna har fått gå tillsammans fram tills igår, då släppte jag tillbaka Naldo & Kira på betet igen.
 
 
 
 
 
Men Tama. VRÅLADE.
Som... jag vet inte vad. Jo, som Ferdinand när han satte sig på en humla! 
 
Hon stampade med framhovarna i marken och ylade sig hes. ...och jag tyckte synd om henne. SUCK.
Så jag sa så här: "Om du står helt stilla och tyst så får du också komma över på betet."
Tama stod blickstilla. 
Okej. "Om du står tyst och stilla medan jag går och hämtar en grimma till dig, så får du komma över på betet."
Tama blinkade inte ens.
Okej? Det var ju väldigt duktigt. Från komplett vansinne till lugnet själv.
 
 
Så jag släppte över de två små också, och det blev dom så klart väldigt glada för.
 
 
 
Efter ett par timmar när jag skulle släppa tillbaka Tama & Solsken var Tama dålig.
Jag var "snäll" som lät henne få gå och beta med dom andra, men korkad som tyckte att jag var snäll överhuvudtaget. Rent ut sagt ganska dumt gjort. 
 
Ett av alla fångsymptom är slöhet. Att hästen verkar lite slö trots att det inte är jättevarmt ute eller den har motionerat hårt. Bara slö. Ett väldigt tydligt tecken på fång.
 
 
Ett annat tecken på fång är rosa-röda ögonvitor. Ju rödare desto värre.
 
 
 
När hästen börjar bygga på höjden på nacken, eller ännu värre; på bredden, då är det ganska långt gånget. Och man bör göra en mer akut insats.
 
Till sist kommer oviljan att röra sig, och då har vi det som kallas för akut fång.
Då kan det vara för sent. 
 
 
 
Tama var slö med röda ögon, så det var bara att sadla upp och få igång blodcirkulationen!
Ut och rida i mer syfte att bromsa fångutvecklingen än nöje. 
 
 
 
 
 
 
Visst är det fint om hästarna kan gå tillsammans hela tiden. Men i vintras fick Naldo och Kira svälta för att Tama skulle hålla sig fångfri. Nu behöver dom få äta upp sig. Och Solsken och Tama behöver verkligen banta. Lite för runda former på dom båda...
 
 
 
 
 
 
 
fång - haflinger