Mot Sverige

 
 
Jaha, då sitter jag här igen i baksätet och knaprar solvarma Smarties. Hemresan är ett faktum. Jag har doppat tårna i Italien, och kommer hem igen utan upplevelse. Det har varit en resa, det har det. Men jag har bara rest i syfte att förflytta mig inte att förändras. Hela min inställning till resan var att komma tillbaka med starka känslor och nya intryck. 
 
Men. Ingenting.
 
Däremot har jag fått nya bekanta och bekanta har blivit vänner. Det är mycket värt och det har jag med mig hem.
 
Jag har också befäst min identitet. Jag är helt fantastiskt bra på att vara det jag är. Och jag gillar allt med mig så himla mycket.
 
Jag ska vara mer noga med att tacka nej till det som inte rimmar med mitt liv, och bjuda mer på det jag har att bjuda på. För det är guld.
 
 
 
 
Kanske kommer jag tillbaka till IHP någon gång. Till Sonny, Laura och hästarna. (Jag lovade ju halvt om halvt att jag skulle ta hem en häst så småningom!) Eller så kommer jag dyka upp någon annanstans.