Mjukisbrallor

Hej!
 
Den här ängen har jag ridit förbi så många gånger. I förrgår övertalade jag Tama att trava upp där, och då hittade hon en öppning i muren och en NY skogsväg! Bra Tama!
  
 
 
 
 
 
 
 
 
Red på hit och dit tills vi inte kom längre. 
Vände rätt om och Tama visade att hon kunde hitta tillbaka genom skogen utan problem. 
En lugn och lite händelselös ridtur. Väldigt mysigt, men inget särskilt att berätta. Skrattade högt flera gånger för Tama gjorde såna gulliga skutt att jag studsade ½ meter upp och ner på padden. 
 
Det enda jag kan berätta är att jag red i gråa sladdriga mjukisbrallor och gympadojjor med hål i. På tillbakavägen passade vi på att galoppera över ängen. Den gränsar till vår nya granne som har två täckeshästar i varsin pytteliten fyrkantshage. VARFÖR vill man "imponera" på dom där som rider mer "seriöst"?
 
Mitt i galoppen när jag inser att min mobil håller på att studsa ur fickan på brallorna, lutar jag mig bakåt för att kunna hålla tag i brallorna med ena handen, alltså bara knyckla ihop tyget ovanför fickan så att mobilen inte kan studsa ut. Tyglarna håller jag löst i högerhanden, vänsterarmen är i en krampaktig vinkel med väldigt mycket grått tyg i en boll i handen = knepigt hög midja på mjukisbrallorna fram, bakåtlutad i nästintill gynekologstolsits, och mitt framför nya grannens hästgård bryter Tama av till shettistrav. Det var INTE det första intrycket av min ridning jag ville ge mina grannar. 
 
Idag ska vi bygga staket. 
 
Vi hörs!