Till salu: 4 hästar

 
Solsken är inne hos grannens hästar för andra dagen i rad. Hör en massa skrianden, tittar dit, där är hon. Dom skriar, hon ignorerar, och äter upp deras hö. Hämtar tillbaka. Släpper in henne i hagen, hon backar ut. Jag ropar uppgivet "MEN SOLSKEN!" samtidigt som Sincero smiter efter. H E L V E T E.
 
Stolt struttar knubbis efter vackre svarten, om än vackrare i den isbitande gnistrande snön. Den svarta manen fladdrar över fälten. Strax bakom plogar Solsken. Jag ropar med min gulligaste stämma (mellan sammanbitna tänder); "Kom då Solsken så jag kan strypa dig..."
 
Byter taktik och börjar prata hö med Solsken. Hon blir genast intresserad och låter mig trä på grimman. Sincero sprattlar över hela gårdsplanen tills han helt sonika springer tillbaka in i hagen igen RAKT IGENOM TRÅDEN. 
 
Jag har jobbat hela dan. Inte ätit på 9 timmar. Det är -15 grader och blåser 45 sekundmeter. 
Jag börjar laga trådar med stelfrusna fingertoppar. (Bortskänkes: 4 hästar)
 
Sincero har en beef med grannhästen och visar upp sitt starkaste framben genom att spela på eltråden. Plingeling går den av, och jag knypplar ihop ett nytt staket av balsnören. Hämtar mer balsnören, halkar ner i slänten, hittar Solskens hemliga kryphål (två meter brett!) och knypplar även ihop det.
 
Sincero sparkar ut sin egen mat, men istället för att äta upp den från marken stegar han bestämt till Tamas bunke och tar för sig ur den. Vad gör Tama då? Jo, hon äter upp Sinceros utspridda mat. Så klart! EN LITER havre, FYRA LITER lusern och EN HALV LITER vetekli. Det är inte för haflingers, det är bruna hästar som äter sånt. Jag hoppar och viftar för att försöka dirigera om hästarna. Allt som händer är att Sincero travar fram och tillbaka med fnysande uppförstorade näsborrar medan Tama trycker ner trynet i marken och äter fortare. "Men sluta då ditt pucko, du får ju fång, fattar du inte det?!!!" Sparkar ut all mat i snön. Tama suckar och ger upp.