Jo, men hon ÄR faktiskt det!

 

Min Tama-tjej. 

 

 

 

 

Hade stressat runt och gjort ärenden hela dan igår (bland annat på Hööks och fyndat två snygga ridbyxor på rean!), så när jag kom till "stallet" var jag lite uppe i varv. Det var Tama också. Det är så att Kira & Naldo går på bete lite längre bort nu, så dom kan inte se varandra längre. Däremot hörs dom av. Mest Tama. Utdragna gnäggningar som skär i hjärtat.

 

 

Men Tama längtar ändå efter dom andra. Så igår kväll red vi förbi deras hage och hejade lite snabbt.

Konstigt nog var Tama mer intresserad av att äta gräs än att nosa och gosa. 

 

Red vidare för att kolla upp en ny ridväg i skogen. Svängde av på en ny typ stig/väg, och då började Tama genast kuta! Hon är så rolig. Istället för att ta det lite lugnt och kolla läget så kör hon full fart framåt, inget att tveka på!

Och jag hängde med! Ska man nånstans så är det lika bra att ta sig dit fort. 

 

Ganska snabbt slutade stig/vägen att vara en stig/väg. Det bara mynnade ut i avverkad skog, med stenar, pinnar, rotvältor och hålor. Tama ramlade ner i en. Men backade upp igen. Prövade lite andra vägar, kom upp på en sten (wow, ett trick!), men kom inte ner igen utan att backa. Så vi backade tilbaka. Och vände om. Höll igen lite på tempot tills vi kom ut på den vanliga vägen igen. Då släppte jag Tama.

 

Hon galopperade som en galning, herregud vad det gick! Skrattade högt och tränade sitsen i höger galopp. Jag gillar verkligen när Tama är i fin kondition. Så pigg och framåt. Och klurig och gullig och rolig.

 

 

 

Det blev ingen vanlig runda, men det blev en jädra kul kvällsritt i hundra blås med min supersöta haflinger.