I mitt huvud...
...har jag skrivit blogginlägg nästan varje dag. 😊
Mest gnälliga inlägg faktiskt, så du behöver inte känna att du gått miste om nån härlig inspiration eller så.
MEN. NU. Har inspirationen kommit tillbaka! Och energin och positiviteten och GLÄDJEN i att ha hästar igen! Lusten att börja skriva, har även den kommit tillbaka. Jag har gjort upp tusen planer med hästarna, varav hälften redan är igång.
Men detta inlägg kommer vara en snabb tillbakablick på den senaste tidens tröga, deppiga, hopplösa senvinter.
Min plan om hur jag skulle hålla dom bruna hästarna i hull med att köpa täcken för TUSENTALS kronor sket sig.
Inte för att ponnysarna egentligen kanske BEHÖVDE täcken, så fick dom det ändå helt i onödan. Tamas täcke slet Sincero i två halvor. Solskens täcke var som ett vandrande cirkustält trots att vi valde rätt storlek till henne. Okej, skit i det då. Över till dom bruna hästarnas täcken:
Sincero slet loss hela spännet fram på sitt (dubbelsytt i kraftig nylon), sen ålade han sig ur alltihop i ett stycke med maggjordarna fortfarande intakta. Jag fattar vinken.
Kiras täcke fick vara ifred från Sincero och hade bra egenskaper, tills jag märkte att det klämde över mankammen EXAKT där hon är så spänd. Det vill jag inte förvärra, så det vara bara att hysta det täcket med.
Sammanlagt 5000 kr i sjön. Tack å hej!
Jag står åt andra hållet för jag gör lite som jag vill.
Kläm & Skav
Räddningen för de bruna hästarna har varit lucern och havre i mängder. Vitaminer och mineraler för återigen tusenlappar. Tjock varm päls och massor av energi som dom inte gjort av med alls utan blivit till fett alltihop.
Tack vare snön så har hästarna kunnat äta överallt i hela hagen, istället för bara kring hönäten. Så dom har fått strosa runt väldigt mycket i vinter. Det har gjort dom gott i hovar, kropp och själ.
Vad det gäller träning och ridning så har fokusen legat på Kira och Tama som vanligt. Kira är nu bra igen efter en lång uppförsbacke med medryttarna. Nu är hon medryttarfri och det är bara jag som rider henne. Linnéa får prova nån gång ibland, men om inte Kira vill så vill inte Linnéa heller och då bryter vi där.
Allt som är provisoriskt i hästarnas värld, så som exempelvis stall och staket, har under vintern gett vika för vädrets makter och annat i omgångar. Då har hästarna rymt. MEN, det som gör mig otroligt glad är att trots att världen helt plötsligt är fri för dom stannar dom kvar hemma. Det blir ett kvitto för mig att dom trivs i sin lilla värld. Dom har inget behov av att bralla loss och ge sig iväg.
Tama och Solsken har hittat lucern-spill på gödselhögen.
Kira gick och ställde sig vid bindbommen och låtsades som ingenting.
Och Sincero strosade runt i godan ro bland byggnader och maskiner.
Hörs snart igen!
