Hela Sverige är grönt och att ha hästarna på sommarbete; med lite bekymmer och mycket ledighet, är en självklar del i vår hästkultur. Vi unnar våra hästar friheten att strosa runt med sin flock och beta direkt från naturen. Och hästarna kunde inte vara mer nöjda. 

 

Men. Under denna härliga period förstör vi våra hästar inifrån och ut. En del mer, andra mindre men ändå något. För inte ens de varmblodigaste hästarna tål det enormt energirika gräset vi har här i Sverige. Näringsmässigt innehåller det ca 60 % mer än det gräs som hästar är anpassade för att äta. Men det vet inte hästarna om. Så dom sätter alltså i sig mer än dubbelt av vad de egentligen ska ha, varje dag. 

 

Ja, förutom fång, som blir allt vanligare i vårt hästvälfärdsamhälle, försämras hästarnas hela matsmältningsfunktion. Tarmarna utsätts för rent förgiftande höga halter av socker och stärkelse, vilket rubbar balansen av tambakterierna och leder till att dom tappar funktion; både förmågan att tillgodose sig näring och immunförsvaret försämras. Med ett dåligt immunförsvar kommer svamp, röta, hålväggar, mugg, och inälvsparasiter. Och det kan bli så illa att man inte blir av med det på hela vintern, och sen drar en ny sommarperiod igång, och så fortsätter det. 

 

Vårt goda saftiga gräs är lättsmält och proppfullt med energi. Men vad hästarna behöver är långa fiber och lite energi. Dom äter hela tiden, och det är det som deras liv i stor utsträckning går ut på. Att äta. 

 

Med tillgång till hö i hagen hela sommaren får tarmarna jobba och hålla sig friska. Det gör STOR skillnad! 

Alternativt att man har flera hagar att byta mellan. Låta gräset växa sig högt och långt, och så fort det är avbetat, och nytt kort gräs börjar växa upp, byta till en annan hage med bara långt gräs.

Men det korta gräset... håll er borta från det.

 

 

 

Obs!!! Att begränsa intaget av gräs, för att minska intaget av näring, är ännu värre. Då kan hästarna, i desperation för få i sig mat, äta mer av grässtrået än det ovan jord, och kan på så sätt få sandkolik. Tarmarna tar även stryk av brist på mat, så att hålla tarmarna fulla dygnet runt är nödvändigt. Om hästen är för fet för att äta hö, är havrehalm ett väldigt bra alternativ. Blanda upp det med lite hö för en mer balanserad kost. Mineraler och vitaminer är nödvändigt att ge året om. 

 

 

Då jag för tillfället inte har tillgång till några andra hagar än kortgräshagar, försöker jag se till att hästarna alltid har hö i näten och även utspritt. Än så länge har hästarna (framför allt Tama och Solsken ligger i riskzonen) klarat sig från att bli dåliga. Hovarna är starka och friska, och även om nackarna är svullna så är dom inte hårda. 

 

Nästa vecka ska hästarna få nytt bete. Två hektar med nästan axelhögt gräs. Det blir bra.