Beslutet är taget
Arnaldos tid är slut. Han har varit med oss i tre år, och det har varit tre händelserika år för oss. Framför allt flytten till Borås, det var stort. Vi fick med oss Solsken, och bodde själva för första gången med en egen liten flock. Och sen kom Kira.
Naldo har varit en klippa. Underbar på så många sätt.
För Tama har han varit ett tryggt stabilt stöd, som hon kan ty sig till men även få utbrott på utan att han någonsin vikt från hennes sida. Hon blev så förälskad i honom när dom träffades första gången. Ingen annan kille har någonsin varit av intresse för henne, inte ens den fina PRE-hingsten jag valde ut åt henne. Det har bara varit Naldo.
Den senaste tiden har det gått fort. Han är gammal på riktigt nu. Dygnets timmar räcker inte till för att han ska hinna med att äta och vila så mycket som han behöver. Kroppen börjar lägga av. Han tar inte upp näring eller vätska. Hovarna består av fnasiga sprickor.
I somras fick han vara riktigt stilig en sista gång.
Mina medryttare gifte sig, och med på bröllopet var deras fina hästar.
Foto Andreas Scheller
Efter bröllopet fick Naldo gå i pension. Han fick en ny medryttare som kommer 3 gånger i veckan och tar ut honom på promenader. Hon låter honom få vara själv en stund, vila från tjejerna, och han får stanna och äta hur mycket han vill. När hon skickade ett meddelande till mig att han verkligen gillar hallonbuskar bröt jag ihop i bilen och bara storlipade. Han kan verkligen gå omvägar för att komma åt dom bladen, och jag blev påmind om vilken stor personlighet han är. Hon berättade även att han visar henne alla rundorna i skogen, även om dom ibland kommer helt fel. Jag unnar honom den här tiden. Själv har jag börjat ta avstånd från honom, mest för att kunna hålla ihop och vara den som håller i grimskaftet när det är dags. Nån måste ju sköta den biten.
Kira har fått Kalle nu.
❤️❤️