Jag har haft influensa i en hel vecka nu. Det har framför allt varit väldigt synd om mig, men det finns även perks med att sväva mellan liv och död; alla underbara dagdrömmar om allt man ska göra OM man bara finge bli frisk igen...

 

Idag var vi ute med alla tre hästarna! Jag red Sincero, Emma red Tama, och Natacha red Solsken. 

 

Kollade temometern innan jag valde outfit, den stod på -1 och det var helt vindstilla ute. Tog mina nya blåa ridbrallor utan nånting under (men gud, hallå...trosor hade jag ju så klart!), och ridskor med två sockar i. Det var ett misstag. Tydligen var det -7 ute, så jag frös både fötter och arsle av mig fortare än kvickt.

 

Sa jag att jag red Sincero...?

 

Han är så jäkla grön som ridhäst, och jag VET att jag har en massa markarbete jag behöver göra med honom innan jag rider på som ingenting. Men nu skulle vi ju "bara" ta den korta skogsrundan så vad gör det? Det gick ju bra. Alla hästar var pigga i snön, men jag fräste skarpa order bak i ledet om att inte trava eller galoppera ikapp hur som helst, så det gjorde dom inte. Sincero gick på bra som förstahäst. Stannade och gick fram precis som jag ville, däremot att bli styrd var han inte lika okej med. Men allt har sin tid.

 

Förra gången jag red honom testade vi sadeln för första gången. Denna gången testade vi att trava med sadeln. En liten nivå upp hela tiden. 😃 Behöver bara programera om min kropp från att rida haflingerlufs till långbent balett.