Och det var den helgen

 
I fredags var det JULBORD, och inte vilket sketet julbord som helst, utan finfint som attan på Gothia Towers. In stövlade ett glatt överförfriskat Borås-gäng, där en av oss fick ligga kvar nere i lobbyn och en annan fick halta sig upp för trapporna då ena skosulan, i samma ögonblick som hen gick över tröskeln, lossnat ända ner till klacken. 
 
 
 
Bra kväll med dans och allt. Bra morgon också med busstur ner till stan i sällskap av en av ungarna som jag lovat Bio. Satt mest och längtade efter Fredrik (som var iväg och jobbade i Finland) under filmen, sen gick vi hela vägen till mitt jobb och hämtade bilen som stått där sen i fredags eftermiddag. 
 
Lördagkvällen blev inte många knop gjorda. Efter stallet åkte vi hem, kollade Stjärnhoppningen (repris) och somnade i varsin ände av soffan fortfarande iklädda stallkläderna. När vi vaknade och gick upp för att åka till stallet igen, redan färdigklädda, insåg jag hur jädra smidigt det egentligen är. Sa till ungen att vi är precis som min syster; hon lägger sig och vaknar i typ samma kläder hela vinterhalvåret. För kallt i huset för att byta om! 
 
En till av ungarna hängde med till stallet på söndagen, efter en riktig familjebrunch med nudlar, falukorv och Skitgubbe vid köksbordet. Bra tempo med mockning och annat gav oss gott om tid att träna alla tre hästarna. En 9-åring ställde sig i mitten av paddocken och vrålade på mig som en riktig proffstränare, när jag skulle försöka mig på att hoppa ett mindre hinder med Arnaldo.
 
"Du måste hänga med FRAM över hindret!"
"Du kan inte rida LÄTT innan!"
"Kom fram i galopp istället!"
 
Bra tips, helt ärligt. Sen skulle hon visa... Ja, men visst. Gört bara.
*häpnar över att ungen rider way way bättre än mig*
 
 
 
Tama fick springa några varv i paddocken också, med både mig och den andra ungen.
Och Solsken fick visa upp sina löshoppningstalanger. 
 
 
 
 
 
Om du undrar varför hästarna ser så dassiga ut är det för att det både regnade och snöade på snedden större delen av dagen, plus att hästarna roat sig med att rulla sig både inne i torven och ute i leran dan innan. 
Det vill säga; ett så omöjligt projekt att få rent dom hästarna att det inte var lönt att ens försöka...
 
 
 
 

Varför går det inte som man vill?

Hästar är världens absolut snällaste och mest samarbetsvilliga djur. Dom gör det vi ber dom om även om dom har ont, är rädda, eller helt enkelt inte fattar poängen med det. Okej, undantag: Tama. 
 
Om det inte känns bra - Forget it.
Om det gör ont - Go fuck yourself!
Om det verkar läskigt - Never gonna happen.
Om hon inte fattar poängen - Är du HELT dum i huvudet?!
 
Men låt oss då säga att det INTE gör ont, INTE är läskigt, OCH har en poäng. Då borde ju allt gå tipp top som på räls utan problem. Eller?
 
 
 Agilityuppvising på Lupus födelsedagskalas. 
(Domare, får jag göra om?!) 
 
Ja, varför gick det här så himla dåligt då?
 
(Om du undrar var POÄNGEN i att ha agilityuppvisning är, så kan jag bara meddela att UNDERHÅLLNING är otroligt värdefullt, och på så sätt väldigt meningsfullt.)
 
 
 1. Jag glömde att tala om för Tama vilket TEMPO som är optimalt för att ta sig över hindren. 
Jag förutsatte att hon själv skulle anpassa hastigheten till hindren. Men då hade hon nästan varit olydig, för jag visade henne faktiskt vilket jädra lamt tempo som jag tyckte var lagom. Vilket det inte var.
 
2. Jag bad henne faktiskt aldrig att hoppa, utan bara ta sig igenom hindren.
Att hon skulle hoppa över framgick inte alls. "Gå här" - PEKA. Lätt att tolka som att "Gå rakt igenom här". Och om det varit det jag menade så var hon grymt duktig!
 
 
 
Mitt fel. 
Jag ska bättra mig.
 
barbackapad - barfota - bettlöst - haflinger - hoppa - hästagility - ridning

Dagens träningspass

 
Höll på att frysa ihjäl idag. Fast det regnade ju inte så jag ska inte klaga.
Men. Mina Tår. 
 
Fick i alla fall tränat på det jag skulle, vilket var: Start och stopp, följsamhet och balans. 
Det jag skulle tänka på i starten var att lätta två millimeter med låren, sen direkt lätta en millimeter med rumpan, och tänka framåt. Faktiskt hur lätt som helst. 
 
I stoppen skulle jag tänka på att planera noga och inte tvärnita. Ett samlat stopp så att Tama stannar med alla fyra ben rakt under sig i en fyrkant. Det gick väl så där... SVÅRT! Så där behöver vi verkligen mer träning. 
 
Och resten... Ja, eftersom jag tänkte att det var en bra idé att testa att rida med (min nya!) halsring för första gången idag, så gick det lite knaggligt. Underlaget var inte tipp topp hellerb pga av att marken var frusen, så det var lite emot oss.
 
Filmen visar det jag är nöjd med idag.