Bruna hästar och lösdrift

 
Nu när det fryst på ordentligt och kylan gått från rå till riktigt ruggig, tog jag mig en allvarlig funderare på hur jag ska lyckas hålla hullet på dom där bruna hästarna. Dom blir långsamt men märkbart tunnare.
 
Jag har testat att vräka ut hö i fri tillgång på marken.
Sincero bajsar i det lite med en gång för att markera revir. Sen bajsar han i det igen när han är mätt. En gång bäddade han ner sig mitt i en av högarna som ett litet Jesubarn i krubban. Det höet gick så klart inte att äta sen. 
 
När det finns mycket hö är hästarna lata och slarviga med det, och trampar ner det. Jag bär ut mer hö som dom inte äter upp, och sen får jag mocka ut det igen dubbelt så tungt av väta.
Funkar inte.
 
Jag har testat att ge fri tillgång inne i ligghallen
Då går dom aldrig ut därifrån! Och dom äter ju inte bara där inne, dom bajsar och kissar också. Jättemycket. 
Jag mockar morgon och kväll, men det räcker inte. Hovarna ruttnar och hästarnas övriga fysik går snabbt utför. 
Inte bra.
 
Nu ska jag, hör och häpna, göra dom bruna hästarna till täckeshästar. Ja, det har gått så långt. 
För visst kan dom söka skydd när det är kallt, men det är ju bättre om dom är ute och rör sig så mycket som möjligt. Och det är faktiskt en fördel med täcke; att hästarna kan vara ute MER. 
 
Jag hoppas detta är lösningen på hålla-hullet-problemet. 
 
I övrigt fungerar matrutinerna riktigt bra. Frukost ute på marken, utspritt överallt. Kvällsmat inne i näten. Halm finns alltid i näten ute. Dom bruna hästarna får en hink lusern, 1 liter havre, vetekli och mineraler en eller två gånger om dagen. Smågrisarna får samma fast i mindre mängd. Hovarna är fina, pälsen är fin, och fysiken är på topp. 
 
 
 
 Även om själva Såget ser rätt så skabby ut så fyller det sin funktion.
Det som verkligen blivit ett lyft för hagen är att min hyresvärd grävt bort allt löst material och lagt på två stora gruslass.
Hela ytan blev inte klar, men det ligger två gruslass till och väntar på rätt tillfälle för det. 
 
 Grusgången står sig oavsett om det är blött eller fryst. Hästarna går och hovarna är fräscha.
Ingen röta och ingen mugg. Nånsin.
  
 Ängen längst upp har jag sparat till dagar som dessa när det är fryst och dom inte trampar sönder den med en gång.
 
 
 
 Den grusade ytan framför ligghallen kan jag dela av ifall det är bra väder nån natt. Då får dom bruna hästarna äta själva i den delen där ligghallen är, och smågrisarna får vara ute och äta lite mindre hö och mer halm. 
 
  
  
 Kolla Tama. Hon är så snopen. Och gullig!
  
  
Du kan tro att jag ser fram emot efter-bilderna på vår "fina" ligghall. 
Kommer till sommaren!
 
 
 Inatt kom snön!
 
 
 Och imorgon kommer Kiras nya Horsewaretäcke.
 
 
 
 
 

Slutet av 2017

 
Kan inte påstå att jag gjort varken mer eller mindre av något den senaste tiden. Allt har typ varit som vanligt men med rätt så mycket mindre entusiasm. Det är som att jag bara väntat ut det sista av 2017 för att komma till Framtiden i 2018 med allt som jag tror kommer bli SÅ himla bra då. 
 
Att inte ha ett riktigt stall är ganska tärande. Det är väldigt mycket som bara halvfunkar och som i och med det kostar extra pengar, tid och en del besvär. Jag försöker att inte tänka så mycket på hur mysigt det var att ha inne hästarna på nätterna och pyssla om dom på kvällarna en och en. Eller om dom var blöta; på morgonen därpå när dom torkat upp under natten. 
 
 
 
Det var mysigare och enklare och billigare för MIG, men sanningen är att hästarna mår så mycket bättre så här.

 
 
Jag längtar i alla fall till en bit in på 2018 när hela grusplanen verkligen är en grusplan. Inte som nu med två decimeter lera och gruslassen ligger och väntar i stora högar intill. Och när ligghallen är utbyggd och klar med mer plats, mer väderanpassad och med fler funktioner.
Jag behöver verkligen en paddock också. 
 
 
Vintern hittills har bjudit på snö, slask, regn, blåst och mörker. Vissa dagar är helt okej, andra är fantastiskt vackra. Och så är det dom där dagarna som bara är helt hopplöst deppiga. Dom dagarna är inte mycket att spara på. 
 
 
 
 
Sinceros uppfödare och jag har pratat lite om hur det kommer bli att rida honom. Han protesterade tydligen väldigt mycket när han blev riden i så kallad "form" under sin inridningstid. Så till den milda grad att de 100 000 kronorna som hans prislapp var då sjönk till noll. Ingen köper en häst för dyra pengar som inte PRESTERAR. Och här är vi nu. Jag har inga krav på varken form eller prestation, så då BORDE det inte vara några som helst problem. Så klart!  Det fattar väl vem som helst. 
Vem som helst utom Sincero...
 
 
 
Det är fortfarande väldigt mycket unghäst i honom, men han är supersnäll och väldigt cool faktiskt. Så vad kan gå fel? Som handhäst är han en dröm, och som promenadhäst är han framåt och nyfiken. 
 
En stormig lördag promenerade Sincero & jag och Kajsa & Tama till skogs för en vanlig mysig runda i skydd för blåsten.
Bra dag för premiärturen med ryttare på Sincero. 
 
 
 
 
Jag parkerade Sincero framför en stor sten i skogen och svingade mig upp. På tredje försöket! Gled av och kravlade mig upp i maklig takt utan att Sincero var det minsta brydd. Godis i fickan, beröm och klapp. Kajsa tog kort (KUL, TACK!), och medan hon fumlade med att lägga ner mobilen igen passade Tama på att trava iväg. Sincero travade slängigt efter, och då... då tog jag tyglarna för att hålla in honom lite lite. MISSTAG.
 
 
 
 
Han bockade (fast utan att sparka bakut som tur var), och bockade, och bockade; studs studs studs studs med krullig nacke och krullig rygg. Jämfota hopp med all fyra bortåt vägen. Jag tänkte: Kommer jag ramla av NU, eller sticker han snart så jag ramlar av i mittvärstascenario; hundrakilometeritimmen? Jag höll i den lilla remmen fram på padden och satt som ett smäck tack vare paddens sträva material. Fasen vad dom är bra alltså! 
 
En bit längre ner på vägen tappade Sincero orienteringen med huvudet mellan frambenen, och skuttade rakt ner till höger i slänten. Liksom körde fast mellan stenbumlingar och gamla nedfallna träd. Han kom av sig och tittade upp - då satt jag av fort som sjutton! Promenerade resten av rundan och funderade på hur jag ska göra nästa gång. När man inte ens kan ta lite lite i tyglarna, utan bett och allt. Lite jobbigt att vända en så stark befäst impuls hos Sincero. Det där omedelbara försvarsmekanismen mot att bli böjd och fasthållen. 
 
Det kommer bli rätt så mycket mer spännande än vad jag hade räknat med. Men kul!
 
 
 
Gott Nytt År!