Solskensridning

 
Clara Medryttare dök upp i lördags för en tur med Tama.
Jag passade på att hänga med, hade planer att rida med Kira eller i andra hand Naldo. Men båda var upptagna med att äta, så snopet frågade jag Solsken om hon kunde tänka sig att hänga med ut. Hon var endast halvsugen, men inte helt emot i alla fall!
 
 
 
Tog på henne padden som jag ändå höll i handen, och bytte till hennes träns. 
 
 
Tama hade fångkänningar (mycket frostigt gräs under flera dagar), så hon var ledsamt nog trög och motvillig.
 
 
Clara gick långa sträckor med henne, vilket tror jag fick Tama att känna sig lite omhändertagen. Hon behöver ju röra på sig när hon är dålig i kroppen, så det fanns inte mycket att välja på än att komma ut på en runda.
 
 
Turen var väldigt lugn och fin. Skogarna är helt fantastiska, och vädret var perfekt!
 
 
 
När vi kommit upp på höjden, där marken planades ut, testade jag att sitta upp på Solsken. Med stor jacka och allt, var jag INTE så smidig. Funderade på hur jag skulle kunna ta sats och hoppa upp utan att hon skulle bli knäckt på mitten. Gjorde ett lamt försök till att hoppa upp mjukt, men Solsken stod inte still så jag gled av. Ville absolut inte tvinga Solsken att bära mig, men testade att göra ett försök till. Om hon skulle protestera (vilket hon gör väldigt snabbt och tydligt om hon inte är sugen på nåt), så skulle jag genast hoppa av igen.
 
Bad Solsken att stå stilla, släppte tyglarna, och backade några steg. Tog sats och vräkte mig upp. Landade dubbelvikt tvärs över henne, och började kravla. Tänkte snabbt att gör hon bara ett litet knixande så dråsar jag i backen. MEN. Solsken stod blickstilla. 
 
Jag ålade och kravlade mig på plats, och när jag väl satt tillrätta och bad henne gå fram, gjorde hon det med spetsade öron. 
 
 
 
 
 
Kände mig stor på henne, men faktiskt inte så tung. I varje steg hon tog kände jag efter om det verkade jobbigt för henne. Och förberedde mig på att hon skulle tröttna på att bära mig. Men det gjorde hon inte. Enda gången hon tjafsade lite var när hon ville stanna mitt i en nerförsbacke och äta. Men annars trippade hon på så fint hela tiden. Även några travsteg gick bra. Allt på lång tygel, hur lyhörd och mjuk som helst. Red allt som allt ca 15 minuter, och hela rundan var ca 1 tim. 
 
 
  
Jag fick känslan av att hon ville visa att hon också är en riktig ridhäst. Inte bara lilla Solsken, som det inte är så noga med. Som mest är sällskapsponny eller nån som ungarna kan rida sporadiskt. Och det kändes verkligen helt annorlunda. Hon blev mer. Mer personlig, mer viktig. Och jag fick mer respekt för henne. Inte så att jag kommer rida henne så väldigt mycket mer, men nån gång då och då ska jag rida henne bara för att behålla känslan av oss som ekipage.
 
 
 
 
 
 
 
Jag har kollat upp vad ett russ klarar av i ryttarvikt, och upp till 65 kg är inga problem om hästen är i form. Solsken är i fin-fin form, och är dessutom inte blyg med att protestera, så jag kände mig lugn över att jag inte orsakade henne något obehag.
 
 
 
 
 
1

Tama och Kira har rymt!!!

 
En granne kom i morse och knackade på hos Ingrid, och sa att han fått tuta på ett par hästar som blockerat hans framfartsväg.
 
Ingrid fann Tama och Kira på fri fot, men de hade inte gått långt. De stod strax utanför hagen och var lätta att fånga in. En bra bit, ca 50-100 meter stängsel, hade rivits ner. Antingen av hästarna själva, eller av något annat djur...
 
 
 
 
Älgarna har ett stråk rakt igenom hagen,
men det har även LODJUREN, som fångats på bild där av en viltkamera.
 
 
 
 
Alla hästarna verkade i alla fall välbehållna, men ska kolla över dom mer noga ikväll.
 
 
 

Söndagspromenad med Kira Dora

 
 
 
Idag tänkte Ingrid och jag ta en promenad med varsin häst, och jag ville helst ta med Kira. För hon har inte varit ute på nåt sen Flykten till Hedared. Och det var ju ett tag sedan nu. 
 
Hämtade grimman och gick ut för att hämta henne. Tidigare har hon stått och tittat på mig tills jag haft ca 4 meter kvar, då har hon vänt undan huvudet och gått iväg från mig. Hoppades att hon inte skulle göra det idag när jag kom gåendes med grimman. Visade den för henne på långt håll och sa högt att jag kommit för att hämta ut henne för en promenad. Saktade in när jag kom närmare henne, och kände mig redan glad för att hon inte visat tecken på att vilja gå därifrån. Höll upp grimman och trädde den över hennes nos. Hennes nos som hon sträckte fram! 
 
Tog den korta skogsrundan på ca 30 min. Precis lagom. Tama & Solsken hade lite systerlig separationsångest. Naldo passade på att äta upp det mesta av höet.