Blöt uteritt

 
Den här rundan hade vi inte klarat tränslöst, det kan jag lova.... 
Min ambition var att rida helt nya vägar i outforskade områden (österut, på andra sidan 180:an), men det sket sig. Att avvika från att gå ner i skogarna gjorde Tama skeptisk. 
 
Att vi skulle uppleva ett mindre (eller större) äventyr ihop igår fungerade i min fantasi men inte IRL. Tröstade Tama med att vända ner på en av de vanliga rundorna, även fast det var en av de längre, och lämnade äventyret österut till en annan dag.
 
Maxad volym på sorgsna gnägg blandat med det dova prasslet av mjuka höstlöv är ingen bra kombo för mina nerver. Mötte ett skogsvandrande par där tjejen säger till mig med tindrande ögon "Åh, vad det ser härligt ut!" Varpå jag svarar "Ja du, det... Det ÄR det!" Lögn. Alltihop gick mer eller mindre ut på att bara ta oss runt den rundan som jag bestämt, oavsett hur härligt det var. Tama var orolig hela sträckan, och jag var obekväm med det. Men ändå van, så det var trots allt ingen katastrof.
 
Nu slog det mig att jag lika gärna kunde skrivit ett inlägg om hur jädra mysig uteritten var igår. Bilderna visar ju ingen gnäggig, virrig Tama med trotsig blick och motsträvigt humör. Ja ja, nevermind. Det kommer väl en sån tur med nån gång. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Uteritt med Tama - utan träns!!!

 
 
 
Jag trodde aldrig, alltså ALDRIG, att det skulle komma en dag då jag skulle rida ut på Tama utan träns. Och det var ändå ganska nyss jag tänkte så, kanske typ 2-3 månader sen. Att jag aldrig skulle kunna lita på henne och lämna över allt åt henne. Lita på att hon samarbetar eller gör det bästa för oss. Nä nä nä. Lilla Tvärtemot.
 
Men nånting har smugit sig fram i vår ridning. Jag har märkt att ju mer jag använder mina tankar och känslor, och ju mindre jag använder teknik och styrka, ju bättre samarbetar Tama med mig. 
Istället för "lyd mig nu" så säger jag "jag vill så gärna". 
 
De gånger som vi tränade för Emelie Cajsdotter, och det hon sa till mig då, plockar jag fram ganska ofta. En sak som berörde mig väldigt mycket var att "Tama har börjat tycka mer och mer saker är roligt, för att DU tycker det är så kul. Din inställning "kom igen, vi chansar" har smittat av sig på henne."
 
 
 
 
Så nu för några dagar sedan tog jag en chansning. 
I början ledde jag henne i halsringen, men det kändes stelt och obekvämt. Så jag gick före istället med henne lös efter. Hon fick en godis då och då, och det verkade hon nöjd med. 
 
 
 
 
Planen var att bara rida den korta skogsrundan, inte vara borta för länge från dom andra, och att sitta upp först när rundan viker av hemåt igen. Då finns det knappt några alternativ för Tama att välja på, utan vi tar oss vägen fram helt enkelt. 
 
Det gick SÅÅÅÅ BRAAAA!!! 
 
Kolla!!!
 
 
 
 
 
 
 
Det jag var mest nervös för var att hon skulle drabbas av plötslig intensiv hemlängtan och dra hem tvärs igenom skogen. Men det gjorde hon inte!
 
Det som var gulligast var att hon själv stannade när hon tyckte att hon förtjänade en godis. Både när det var nånting som var lite läskigt att gå förbi (vita stora hösilagebalar och dom gamla rucklen med alla konstiga prylarna) och när hon bjudit till en trav eller galopp. Speciellt galopp tycker hon är värt en godisbit.
 
 
 
 
 
 

Ut med slagget!

 
Då och då hör man att man ska göra si och så för att bli av med slaggprodukter i kroppen. I naturlig hästhanteringssammanhang tipsas det hej vilt om vad man ska mata sin häst med för att rensa ut toxiner och slagg.
 
Jag har hela tiden trott på att stötta hästens organ med mineraler, vitaminer och en å annan ört då och då, för att dom i sin tur ska göra sitt jobb. Vilket är att rensa och filtrera bort slagget. Kroppen ska ju under rätt förutsättningar kunna ta hand om sig själv. 
 
Det har inte varit tillräckligt för Tama och hennes kropp. Hon har haft väldigt lätt för att få fång och att må lite allmänt dåligt i kroppen. Slö, tung, trött, svullen, bulig och stel. Vad brukar man få när man är stel? Massage! 
 
För exakt ett år sedan fick Tama massage av min vän Jolene. Hon upplevde Tama som väldigt stum och platt i muskulaturen. Även lite spänd och stel på vissa ställen. Så en massage var verkligen behövligt. Dessutom ökade jag på med protein då Tama haft en bantningsperiod förra sommaren och säkert fått för lite av det. Min rädsla för att hon skulle få fång gjorde att hennes kost blev lite för begränsad. 
 
Men kolla vad som hände efter massagen!!!
 
 
 
Tama bara sprutade ur sig toxiner genom huden och ut i pälsen!
 
 
Det blossade upp ungefär två-tre dagar efter massagen och tonade sakta bort under följande två-tre veckor.
 
 
 
Inga fångsymptom efter det. Alls! Och denna sommaren vågade jag ha henne på sommarbete för första gången på flera år. Jag har varit så himla lycklig över att unna henne att gå med sin flock på bete. Gemenskap och mat; det absolut viktigaste i Tamas liv. 
 
 
 
 
 
 
Tillskotten Tama får i förebyggande syfte mot fång är: kanel, munkpeppar och pyttelite djävulsklo.
Kanelen sänker blodsockret och ökar förbränningen och ämnesomsättningen. Munkpeppar stimulerar hormonsystemet som går hand i hand med ämnesomsättningen. När Tama mått dåligt har hon fått allvarliga hormonrubbningar, vilket i sin tur påverkat sköldkörteln, osv.... En ond cirkel som nu blivit GOD. Djävulsklon får hon lite lite bara för att magen ska vara van vid den IN CASE OF EMERGENCY. Skulle hon mot förmodan bli dålig så kan jag öka dosen i smärtstillande och antiinflammatoriskt syfte.
 
 
Den där lite dyrare kanelen som inte är giftig.
 
 
Ground Chaste Tree Berries, eller som vi säger; MUNKPEPPAR