Behold - mitt eget Paddock Paradise!

 
Tama och Solskens "Fångläger" (hahaha!) har vi nu äntligen byggt ut till hagen så som den ska vara i höst och vinter för alla hästarna. Den grusade ytan framför ligghallen som kommer vara hyfsat torr att stå och gå på för de små hovarna. En grusad gång upp till ängen uppe på höjden som kommer slipa fint på hovarna. Och så en avstickare ner i slänten där dom kan strosa men även få skydd för väder och vind.
 
Så man kan säga att det är tre olika ytor i varsitt väderstreck. Min hyresvärd har ett antal byggnader och containers runt hagen, så sikten är lite skymd. Vilket är BRA! För då måste ju hästarna röra på sig för att se vad som händer på andra sidan. Och om dom kommer ifrån varandra så behöver dom gå en liten bit för att få syn på varandra igen. Mycket gående. SÅ BRA. 
 
 
 Här kommer Solsken på Torra Fläcken, tidigare Fånglägret.
 
 
Där Fånglägret förut hade sin yttersta gräns fortsätter nu gången upp till ängen.
 
 
Lite olika storlekar på gruset på vägen upp.
 
 
 
Här kommer Tama uppifrån ängen.
 
 
 
Så här ser det ut från andra hållet.
 
 
 
Och med de andra rumporna.
 
 
 
För att komma ner i slänten så måste hästarna gå hela vägen upp till ängen, för att sedan vika av ner igen. 
Inga genvägar!
 
 
 
Det går att stänga av med om man skulle vilja det.
 
 
Solsken på Torra Fläcken och Tama i Slänten.
 
 
 
Så här ser det ut från andra hållet.
 
 
 
Och så här såg det ut första dagen dom gick där, när allt gräs var nytt.
 
 
 
 
 
 
 
 
hästhage - lösdrift - paddock paradise

Äntligen 40!

 
Vad blir bara bättre och bättre med åren? 
Allt, så även jag. 
 
Har i några års tid sagt att jag är cirka 40 år gammal, och nu kan jag stolt säga att jag ÄR det. Respekt. I made it this far. Inte illa. 
 
Efter ett turbulent år var jag osäker på om jag skulle orka styra upp nåt form av firande. Kom på att det bara finns ett alternativ i så fall, och det är hemma på gårn' där jag som liten rötott växt upp bland alla hästarna och dom andra djuren. Detta är alltså uppe i mitten av Dalsland, så det var en rätt stor utmaning att få kalasdeltagare att ta sig dit. Men en liten tapper skara slöt upp, och vi kämpade oss igenom dagen och kvällen i typ minusgrader och storm.
 
 
Konceptet "gående tallrik" blev inte riktigt som jag hade tänkt,
men Fredrik ryckte in och rattade grillarna.
 
 
Stannar upp en sekund och njuter av ögongodis.
 
 
Ilona: Vet du hur lätt det är att få tag i ekologiska ryktborstar? Jag fick beställa från England!
Jag: Sa jag att jag önskade mig EKOLOGISKA? Jag menade i alla fall osyntetiska eftrsom jag blir elektrisk av såna och ger hästarna stötar. Borstar i naturmaterial finns på Hööks...
Ilona: JA-HA. Men GRATTIS, nu har du i alla fall ekologiska borstar i naturmaterial från England!
Jag: WOW!!
 
 
Sol och presenter!
 
 
Elisabeth och Richard utanför stallet och foderkammaren aka buffén.
 
 
Magnus, Josefin och Rasmus i loungen.
 
 
 
Game time! "Spotta groda".
Lag Haflinger gick upp i ledning över Lag Svenskt Halvblod.
 
 
En klassiker; Säckhoppning
Richard från Lag Svenskt Halvblod hoppade två längder
men med såna enorma skutt att han tog upp hela laget till ledning!
 
 
 
Dom här gossarna gick inte av för hackor heller!
 
 
Godissnöre Battle
 
Allt fusk är tillåtet - så länge det inte upptäcks!
 
 
Efter stövelkastningen, och efter mörkrets inbrott, avgjorde tipspromenad på tid vilket lag som segrade. Förvånande nog var det lag Svenskt Halvblod som vann överlägset. Bonus för samtliga fusk-strategier!
 
 
Trots allt jag lät kalasdeltagarna genomlida fick jag himla många fina presenter.
 
 
 
"Du får honom i 40-års present. Han är din nu."
 
 
 
 

WE-träning i Alingsås

 
För ett par veckor sedan åkte Tama och jag (med Kajsa som ett fantastiskt stöd, back-up och fotograf) på Working Equitation-träning. Det är något jag velat testa länge för det verkar hur kul som helst.
 
Kolla den här videon:
 
 
 
 
Massor av olika moment som ska genomföras snyggt ELLER på tid. Vilket man föredrar.
Jag är mer av en actionfigur än en dressyrtant, så jag tänkte speeeeeeeeed...
 
Tyvärr var vår tränare och mitt medekipage (vi red två och två på banan) mer inriktad på dressyren, så fokusen låg på form, sits och lydnad. Tama blev genast uttråkad. Och jag med. 
 
 
 
 
När tränare sa att vi skulle trava i serpentinerna EN GÅNG TILL tappade jag lite lusten. Visst är det bra att ha en grund att stå på innan man kastar sig ut på banan, men vi tog oss igenom serpentinerna fint och då fattar varken Tama eller jag vitsen med att göra det igen. (Bara för att vår dressyrkompis på banan villade bort sig bland pinnarna...)
 
 
 
 
Det allra sista vi fick testa var att springa med lansen, och det var lite roligare.
Man skulle rida fram och förbi en tunna där lansen stack upp, ta tag i den i farten och dra den med sig. Kasta upp den lite så den hamnar i balans, och sikta in sig på ringen ovanpå fejk-tjuren. Pricka ringen, lyfta lansen så att ringen trillar ner i handen, allt i farten mot en tunna längre bort där lansen ska stoppas ner igen.
Det var kul! Men det fick vi bara göra en gång, sen var det slut.
 
 
 
 
 
Tama var i alla fall hur cool som helst. Först drämde jag pinnen i rumpan på henne när jag skulle fiska upp ringen. När jag skulle parera det så svingade jag framänden av pinnen rakt i ansiktet på henne. Men hon bara duckade och fortsatte rakt fram. Då vill man ju bara krama om henne! Men det fick man inte. När man rider dressyr så får man inte klappa hästen, däremot klappa till den med handflatan ett par rejäla gånger efter ett avslutat pass. "HÄR. FÅR. DU. TRE. FYRA. SMÄLLAR. SÅ. DU. FATTAR. ATT. DET. ÄR. ÖVER. NU." Duuuuuktig.
 
Min behållning av dagen var att jag fick lite nya idéer på hinderbana. Men annars... nja.
 
Jag kommer inte fortsätta med den här träningen, och det är av en enda anledning:
Hästen skulle vara ett redskap, inte en partner
 
Jag har kollat på en del youtube-klipp på WE och jag har tyckt att hästarna sett väldigt spända ut. Men jag har trott att det berott på att det är supertaggade lusitanos som älskar att explodera/implodera i varje steg. Jag förstår nu att det nog bara är delvis sant, för jag upplevde hela träningen som väldigt spänd och tajt.
Motsatsen till hur jag vill rida mina hästar. 
 
Nej, vi får bygga en egen bana hemma och freestajla helt enkelt!
 
 
 
 
 
1