Till salu: 4 hästar

 
Solsken är inne hos grannens hästar för andra dagen i rad. Hör en massa skrianden, tittar dit, där är hon. Dom skriar, hon ignorerar, och äter upp deras hö. Hämtar tillbaka. Släpper in henne i hagen, hon backar ut. Jag ropar uppgivet "MEN SOLSKEN!" samtidigt som Sincero smiter efter. H E L V E T E.
 
Stolt struttar knubbis efter vackre svarten, om än vackrare i den isbitande gnistrande snön. Den svarta manen fladdrar över fälten. Strax bakom plogar Solsken. Jag ropar med min gulligaste stämma (mellan sammanbitna tänder); "Kom då Solsken så jag kan strypa dig..."
 
Byter taktik och börjar prata hö med Solsken. Hon blir genast intresserad och låter mig trä på grimman. Sincero sprattlar över hela gårdsplanen tills han helt sonika springer tillbaka in i hagen igen RAKT IGENOM TRÅDEN. 
 
Jag har jobbat hela dan. Inte ätit på 9 timmar. Det är -15 grader och blåser 45 sekundmeter. 
Jag börjar laga trådar med stelfrusna fingertoppar. (Bortskänkes: 4 hästar)
 
Sincero har en beef med grannhästen och visar upp sitt starkaste framben genom att spela på eltråden. Plingeling går den av, och jag knypplar ihop ett nytt staket av balsnören. Hämtar mer balsnören, halkar ner i slänten, hittar Solskens hemliga kryphål (två meter brett!) och knypplar även ihop det.
 
Sincero sparkar ut sin egen mat, men istället för att äta upp den från marken stegar han bestämt till Tamas bunke och tar för sig ur den. Vad gör Tama då? Jo, hon äter upp Sinceros utspridda mat. Så klart! EN LITER havre, FYRA LITER lusern och EN HALV LITER vetekli. Det är inte för haflingers, det är bruna hästar som äter sånt. Jag hoppar och viftar för att försöka dirigera om hästarna. Allt som händer är att Sincero travar fram och tillbaka med fnysande uppförstorade näsborrar medan Tama trycker ner trynet i marken och äter fortare. "Men sluta då ditt pucko, du får ju fång, fattar du inte det?!!!" Sparkar ut all mat i snön. Tama suckar och ger upp.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Min underbara dotter & min omöjliga ponny

 
Den 15 februari 2018 föddes Linnéa in i mitt liv. 
 
Då jag aldrig varit gravid tidigare vet jag inget om hur det är att vänta på en bebis. Men vad jag hört om när man är gravid så är det just en BEBIS man väntar. I mitt fall väntade jag på... ett barn. Ålder och ursprung visste jag inget om.
 
Ett par veckor innan ankomsten fick jag veta att det är en flicka som är 15 år gammal, och det blev bråda dagar att förbereda hemma. 
 
 
Djurens rum (som dom aldrig uppskattat särskilt mycket) gjorde vi om till tonårsrum på några dagar. 
 
FÖRE
 
 
EFTER
 
 
 
 
 
När Linnéa fått landa lite här hemma följde hon med till hästarnas värld. Vi red ut på en liten tur med Tama och Kira, och det gick bra förutom att Tama inte alls ville vara turridningshäst. Att följa efter Kira låg inte på Tamas planeringsbord. Linnéa styrde försiktigt efter oss, men Tama gick en annan väg. 
 
Tamas förmåga att hela tiden komma på nya saker upphör aldrig att förvåna mig. Denna gången gick hon iväg mot en fors där man måste gå på stora stenbumlingar för att komma till andra sidan. Ingen bra idé alls om det är blött och halt på stenarna, så den vägen rider vi väldigt sällan. Just den här dagen tyckte Tama att vi skulle gå över där. Mitt i vinter och is. 
 
Jag hoppade av Kira och sprang ifatt Tama & Linnéa. Slängde upp Linnéa på Kira istället och tog täten med Tama. Tänk att svåra Kira minsann inte hade några problem att samarbeta! Resten av rundan gick så fint. 
 
 
 
 
 
Dagen efter ville jag verkligen ut på en träningsrunda med Tama så att hon får springa av sig lite. Tog med mig Sincero i ett snöre. Återigen visade Tama sin fantastiska oförmåga att samarbeta. Körde sitt eget race från start till slut. Jag blir så jävla förbannad! Hon har NOLL känsla för vad som är bra för henne. I flocken är hon så gott som utfryst pga sitt beteende. Hon lär sig inte heller. Inte nåt!
 
Så här gick det i alla fall, se film. Tama prejade ut Sincero i snökanten så mycket hon kunde, eller pressade in mig i granarna på andra sidan när det fanns läge för det. Sprang när hon skulle ta det lugnt, sprang ännu fortare när jag tappade tyglarna och höll på att dras av för att jag höll i Sinceros snöre som halkat efter. 
 
Sincero däremot gjorde sitt bästa för att samarbeta trots alla Tamas påhitt. Tack goa du!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Storgrisen

 
Idag har jag mockat och matat hos hästarna som vanligt, trots Alla Hjärtans Dag.
 
Inte helt som vanligt i och för sig. Numera packar jag höpåsar med HÖSILAGE och portionerar ut till hästarna i hagen. Ja, du läste rätt. Jag är egentligen emot det, men det är sån fruktansvärd höbrist nu att det handlar bara om ren överlevnad för hästarna. Har hört folk som funderar på att importera hö från Danmark för 5 kr/kg till och med. My god! Tursamt nog har jag en snäll granne som har sålt mig några balar för dryga kronan kilot trots att det är hårdvaluta. Bra kvalitet också. Hästarna har reagerat litegrann. Men inte dött. 
 
 
 
 
Lustigt att jag kallar ponnisarna för grisar (gör det mest för att dom är knubbigt gulliga), när det i själva verket är Sincero som är den största grisen. Han inte bara bajsar överallt och tuggar sönder diverse prylar inklusive byggnader, han river dessutom ut den goa burkmaten i en blöt hög helt respektlöst. Jag som stått och blandat så noga och doserat precis rätt till varje individ. Han sparkar i burken med frambenet så lusernet och havren skvätter lång väg. Sen står han där och sölar tills Kira ätit upp sin burk, då tar hon över hans mat också. 
 
 
Ej skötsam
 
 
Skötsam
 
 
Väldigt skötsam
 
Solsken är också väldigt skötsam.
Vid fototillfället var hon ute på promenad med sin medryttare.
 
 
 
 
1