Markträning

 
Jag red inte igår. Hade velat rida ut i skogen hit och dit med Tama. Gått vid hennes sida vid svårframkomliga och outforskade ställen, och hoppat upp och ridit när vi vill ha lite fart. Det är mina bästa turer med henne. 
 
Men eftersom älgjakten fortfarande är i full gång här i Äspered, ändrade jag mina planer. 
 
Något som jag heller inte gjort på länge är att markträna Tama. Vi har helt kommit ifrån varann, så vi gjorde väldigt mycket basics. Flytta, backa, vända, kom, stanna. Det gick helt okej, men det märks att hon inte är van att träna. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi tränade även lite på hennes bästa trick; att sätta upp hoven på en "pall". Det ska jag föröka utveckla till att hon står med båda frambenen på "pallen". Men den här gången nöjde vi oss med bara ena hoven.
 
 
 
 Åh, så duktig!
 

Förändring

 
Jag har drömt om att slå mig till ro i snart 10 år. Tiden går så fort. Fram tills jag var 30 gillade jag att vara spontan och ta tagen som den kom. Inte dumt alls, och jag har gjort väldigt mycket spontant och lite av varje, kan man säga. 
 
Men så blev jag väl vuxen. Och kände att det här med att rå om mig själv i ett ombonat hem. Och rå om någon annan. Inte hastig förälskelse, utan långvarig kärlek. Det blev en ny önskan. 
 
(Tama är så klart min stora kärlek nummer 1, OBS OBS OBS!)
 
Under de här nästan 10 åren som gått har jag haft 2 relationer som givit mig väldigt mycket, men vi lyckades ändå inte riktigt få till det. Hur vi än försökte så blev det inte lugnt och harmoniskt, hemtrevligt och kärleksfullt.  
 
Och där är jag alltså nu.
 
Hästarna och jag ska byta hem. Vi får ett nytt liv igen. 
Att bo här ute i Äspered var en tillfällig lösning tills Fredrik och jag hittar vårt eget place som vi kan köpa. Men dramat skuggar våra planer och drömmar, och vi kommer ingenstans. Så vi får acceptera det och går vidare på annat sätt. 
 
Det blir en omställning att ha hästarna installade igen. Vi har haft det bra här med stora hagar och fint stall. Jag arrenderade ytterligare 2 hektar mark när jag fick Kira, så hästarna har haft totalt 5 hektar hagmark att springa på. Nu blir det en mindre hage, och jag bävar lite för hur Tama kommer bli. Hon är i ganska så bra balans nu (humörmässigt alltså) med så mycket rörelse varje dag, och sen Kira kom har hon fått både mer och mindre att tänka på. 
 
Tack vare att jag har så många hästar fick jag välja vilken hage jag ville ha i det nya stallet, och mina hästar får gå själva tillsammans. Jag håller på att tillverka hölådor med finmaskingt hönät som ska stå i hagen, och som går att flytta runt när det blir geggigt. Så jag hoppas att detta nya haglivet kommer fungera också. 
 
En stor nackdel med mindre hagar är just att dom blir så geggiga. Nu när vi haft mycket mark blir det inte geggigt alls, och hästarna kan röra sig ordentligt hela vintern också.
 
Häromdagen när det regnade (och snöade!) från snedden, fick Naldo ha täcke på sig för att han så lätt går ner i vikt när han blir kall. Och Kira fick också täcke, splirrans nytt! Hon är faktiskt lite smal nu, så jag vill inte att hon går ner mer i vikt.
Tama och Solsken är däremot smällfeta båda två... 
 
Så här såg det ut i hagen då:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Idag ska jag rida ut ensam med Tama.
Bara hon och jag.
Det var jättelängesen, och jag har saknat det.
 
 
 

Täckeshästar

 
Öhm... Hur gick det här till...? Hahahahaha!!
(SuperantitäckesmotståndarNINJA)