Varför går det inte som man vill?
Hästar är världens absolut snällaste och mest samarbetsvilliga djur. Dom gör det vi ber dom om även om dom har ont, är rädda, eller helt enkelt inte fattar poängen med det. Okej, undantag: Tama.
Om det inte känns bra - Forget it.
Om det gör ont - Go fuck yourself!
Om det verkar läskigt - Never gonna happen.
Om hon inte fattar poängen - Är du HELT dum i huvudet?!
Men låt oss då säga att det INTE gör ont, INTE är läskigt, OCH har en poäng. Då borde ju allt gå tipp top som på räls utan problem. Eller?
Agilityuppvising på Lupus födelsedagskalas.
(Domare, får jag göra om?!)
Ja, varför gick det här så himla dåligt då?
(Om du undrar var POÄNGEN i att ha agilityuppvisning är, så kan jag bara meddela att UNDERHÅLLNING är otroligt värdefullt, och på så sätt väldigt meningsfullt.)
1. Jag glömde att tala om för Tama vilket TEMPO som är optimalt för att ta sig över hindren.
Jag förutsatte att hon själv skulle anpassa hastigheten till hindren. Men då hade hon nästan varit olydig, för jag visade henne faktiskt vilket jädra lamt tempo som jag tyckte var lagom. Vilket det inte var.
2. Jag bad henne faktiskt aldrig att hoppa, utan bara ta sig igenom hindren.
Att hon skulle hoppa över framgick inte alls. "Gå här" - PEKA. Lätt att tolka som att "Gå rakt igenom här". Och om det varit det jag menade så var hon grymt duktig!
Mitt fel.
Jag ska bättra mig.
