Varför har du tre hästar?
Den frågan får jag titt som tätt. Speciellt när jag strax innan svarat på frågan om jag rider mycket. "Nej, jag mockar mest."
För ett par år sedan fick jag en förfrågan om jag visste nån som skulle kunna ta bra hand om Arnaldo, annars skulle han eventuellt få somna in. Jag frågade min syster, men hon hade fullt upp. Sen visste jag ingen mer. Jag tänkte aldrig på mig själv eftersom jag alltid haft MER än fullt upp med Tama. Tiden gick och jag fick höra att det nog blir avlivning. Han ska inte behöva byta hem och börja om igen på gamla dar.
Jag började tänka. Mest med hjärtat.
Hur många hästar har Tama älskat i sitt liv?
EN.
Bara en.
Visst har hon känt hat-kärlek till fler hästar, på sitt eget lilla jävliga vis. Men ren kärlek; "Du är mitt allt"-kärlek, har hon bara känt till denna ende. Arnaldo.
Kan så här i efterhand inte fatta att jag tvekade. Men det är ju dyrt att ha häst, och två är inte billigare.
(Jag blev för några år sedan tvungen att sälja min ena häst, som jag hade ihop med Tama i allra första början, just pga att jag inte hade råd med två hästar. Jag trodde att vi skulle komma över det, jag och Tama, bara vi visste att hon skulle få det bra. Men saknaden sitter ännu i, och även minnet av Tamas hjärtslitande rop efter henne i veckors tid.)
Hur som helst. Arnaldo blev min och Tamas, och det var helt rätt beslut. Tama fick en egen häst som följer med henne vart vi än flyttar, en stor trygghet för henne. Och jag fick en fantastiskt fin och charmig storhäst, som trots lågt inköpspris är min dyraste häst i drift hittills. Men det är han absolut värd, inget snack om det. Han är en av grundstenarna i min fina flock med vackra hästar.
Jaha, och så Solsken då.
När jag började planera ihopflytt med Fredrik var det ju så klart en hästgård vi hade i sikte. Något annat funkar inte om man har egna hästar. Det blir för dyrt och för dåligt med tid att hinna med. Och har man en egen hästgård så behöver man ha en liten grupp med hästar. Två är för sårbart. Dessutom kan Arnaldo dö när som helst.
Solsken blev en del av stona i flocken. Lättfödd och tålig. Engagerad, cool och klok. Ännu en trygghet för Tama och en go kompis till oss alla. När det blir dags för föl kommer dom vara ett väl sammansvetsat team (inte dö innan, Naldo!), och Tama kommer aldrig att behöva vara "ensam är stark" längre.
