Den 1 februari får vi tillträde till våra nya stallplatser, och jag ser fram emot allt som följer med det. Stallkompisar, paddock, service, och trygghet. Just nu bor hästarna tillfälligt hos en kompis i hennes lösdrift, men hon har egentligen inte plats för alla oss. Ändå funkar det, och är väldigt väldigt mysigt. På kvällarna sitter, och ligger, vi i höet på den lilla logen, dricker te och pratar strunt. Och på helgerna ger vi oss ut med hästarna.

 

Jag håller på att knåpa ihop ett litet medryttargäng i våra nya hemtrakter, och nu i helgen kom en tjej och provred Naldo. Vädret var fint men väldigt väldigt kallt. Ingrid och jag hade bestämt oss för att promenera, medan medryttartjejen red. Jag ville ta med mig Kira, som ännu inte varit ute på nån tur alls på detta nya stället. Men. Hon ville inte.

Så jag trädde grimman på Tama, och började gå efter Naldo mot öppningen.

Men. Tama tvärvägrade.

 

Vrängde av henne grimman och tänkte att jag minsann inte tänker tvinga med nån på promenad. Slipp då!!

Gick ikapp Naldo med sitt sällskap, och hjälpte dom ut genom öppningen. 

När jag vände mig om såg jag Solsken komma knatandes mot oss, med väldigt målmedvetna och ivriga små steg. Hon var så söt!

Hon ville minsann hänga med ut, och jag blev jätteglad.