Det senaste året.

Lupus dog... Och Siri...

Det tog slut med Fredrik. Jag förlorade tre underbara bonusbarn. 

Det blev så tomt. 

 

 

 

 

 

Mycket hände. 

Vi flyttade. Lisbeth, Mindy och jag installerade oss i en lägenhet. Hästarna i ett mindre sågverk.

Jag började på ett nytt jobb, och jobbade vidare med hovar.

 

Nya rutiner, nya roliga grejer, fullt upp.

Men fortfarande väldigt tomt.

 

Jag tänkte att jag måste ta tag i mitt liv nu. Göra ett större ryck. Jag tänkte faktiskt att jag skulle skaffa barn! Ja! Jag börjar bli till åren och snart har mina chanser att föröka mig helt försvunnit. Jag ställde in mig på att göra det solo. Tänkte att jag skulle börja googla hur man gör... Men annat kom visst emellan. Skumt! 

 

Varför vill jag egentligen ha en unge?

Det är väl gulligt. Eller? En liten människa som man kan prägla och ge sitt allt. Massor av kärlek. Gemenskap.

 

 

 

 

Och så massor av måsten. Åsikter. Rätt och fel. Skuld. Otillräcklighet.

 

Har fått ett råd vid flera tillfällen, och det är: Har du ett bra liv; skaffa inte barn.

Ventilerade mina tankar med en vän  (ja Annie, nu är vi vänner! Bacon!)  som har barn, och hon sa att jag skulle sluta tänka på att skaffa barn omedelbart. Så... jag tror jag struntar i det.

 

Jag gillar att hitta på roliga upptåg som är mina. 

Jag gillar att spendera alla mina pengar på impulsköp.

Jag gillar att chilla. Jättemycket.

 

 

Så jag har köpt mig en ny hund. Istället för bebis.

En hund som jag kan ge och få massor av kärlek av, prägla och utvecklas tillsammans med. Som alltid är glad i mitt sällskap men som inte har några särskilda krav på mig.

 

Och bäst av allt; en söt tjej som jag kan köpa rosa prylar till!

 

 

 

 

 

 

Nu har jag verkligen fullt upp.

Och jag vaknar lycklig varje morgon över min lilla familj av djur.

Så enkelt.