Precis som jag snabbt tar ut Tama från hagen och bara ger mig iväg, kardar igenom eventuell tovig eller lerig päls med fingrarna, och på med padden och tränset i ett svep, precis så vill jag kunna göra med Kira också. 

 

Det var min TANKE igår, men den tanken ändrades direkt när jag såg dessa bruna hästar täckta i ett tjockt lager stelnad grå lera. Alltså TÄCKTA i STELNAD lera. Chansen att Kira inte skulle hata mig efter att jag bara skulle försökt börja borsta ur leran var väldigt väldigt liten. Så... eftersom det var Kajsas dag igår och hon redan varit där och borstat Tama och allt, gjorde jag som jag brukar göra... Slängde på Tama grejerna och tog med henne ut.

 

Tog en lite längre runda i skogen. Gav Tama 5 steg på sig att lyda, men lät även henne få bestämma ibland. Det skarpare snöret är inte jätteskönt i Tamas ansikte, så att rida helt utan att "nå fram" till ansiktet är mitt mål. Det ska räcka med att lyfta tygeln, vilket det äntligen börjar göra nu. När kommunikationen sitter kanske vi byter tillbaka till det mjuka snöret igen. 

 

Tamas kondition är ett annat kapitel. Hon har inte bästa flåset direkt. Försökte hålla lite tempo igår och hon kämpade på bra i kortare omgångar. Att verkligen HÅLLA tempot det är tuffare. Visserligen körde vi väldigt mycket terräng, och vad är tuffare än det? Inget. Hon pustade som ett ånglok, min lilla gyllende ponny.