Snön kom och gick. Hann ta mig ut en sväng precis innan den smälte bort. Tänkte först rida Kira, och ta med Sincero som handhäst. Men för att spara tid tog jag Tama och Solsken istället medan dom bruna hästarna åt sin mat. (För dom äter 10 gånger så mycket på tre gånger så lång tid) 

 

 

 

Jag har inte riktigt haft Solsken som handhäst förut, hon har fått gå helt lös. Men eftersom det var ett tag sen ville jag inte chansa, utan tog henne i snöre. Det var inga problem att få henne att hänga med, men att få henne att gå BREDVID Tama var HEEEEEEEEELT omöjligt. (Kan man inte göra så med en handhäst? Det kan man väl? Eller?) Men hon trippade på bra på släp i Tamas rumpa... ända tills hon tröttnade på att Villemo sprang på släp efter henne, och typ sparkade benet av henne...

 

 

 

Då var vi ända längst bort på rundan, och det enda vi kunde göra var att gå tillbaka. Jag kopplade lös Solsken och fortsatte på rundan, Villemo sprang tillbaka samma väg. (Halvvägs hem dök Lisbeth fram ur en buske ungefär där vi tappat bort henne på ditvägen... Väldigt mycket djur nu!) Travade och galopperade för att försöka komma ikapp Villemo, följde hennes stora vargspår hela vägen tillbaka till stallet, där hon låg så fint och väntade.

 

 

 

Det absolut bästa med den här turen (förutom att det var en underbar vinterdag) var att Tama inte hade separationsångest. Hon var jättetaggad på väg bort från stallet, inte bara på väg hem. Det var så himla roligt att rida henne när hon faktiskt tycker det är kul själv att komma ut på en tur. Tack vare att Solsken var med!