Grattis till mig!!!

 

 

Hela dagen idag är fullständigt oplanerad. Jag är ledig och helt utan måsten. Linnéa bakade en tårta till mig igår som hon INTE skulle överraska mig med på sängen i morse, utan vi båda har unnat oss en sovmorgon.

Tror jag somnade halv två igår kväll/natt pga värmen. Men idag känns det svalare. Skönt.

 

Sommaren är min mest intensiva jobbperiod. Den börjar nu klinga av så smått. Rida har jag inte gjort särskilt mycket, men de få gångerna det hänt så har det varit med Tama och väldigt spontant. Sist åkte jag till stallet direkt från jobbet med arbetsbyxorna på, slängde på en padd och bara red iväg utan nån större plan.

 

Ville bara ta en mediumlång skogsrunda, men det var lite insekter i luften så Tama valde att svänga upp på kalhygget istället. Jag tänkte att jag har väl egentligen ingenting varken för eller emot exakt vilken väg vi rider bara vi kommer nånstans.

 

Och framför allt: JAG ORKAR INTE BRÅKA MED HENNE JÄMT OM SMÅSAKER.

 

Så jag överlät allt åt henne. Hon tog oss upp och ner över hela kalhygget tills vi var längst bort utmed en rad nedfallna furor i skogskanten, där valde hon att vänd om och knata hemåt igen. 

 

Då gick det upp för mig hur en tränslös ridtur skulle kännas. Jag har fram tills nu haft väldigt svårt att tänka mig in i hur det skulle gå till. Att jag skulle få det rätt så besvärligt att ta mig nånstans över huvud taget med Tama. Hon är som bekant inte alltid så samarbetsvillig. Men hon kanske tycker likadant om mig? Att JAG är den som inte är samarbetsvillig.

 

Nästa tur jag rider ut med henne kommer jag lämna tränset hemma. Hon får bestämma vart vi ska. Så ska jag vara så samarbetsvillig jag bara kan.