Min underbara dotter & min omöjliga ponny

 
Den 15 februari 2018 föddes Linnéa in i mitt liv. 
 
Då jag aldrig varit gravid tidigare vet jag inget om hur det är att vänta på en bebis. Men vad jag hört om när man är gravid så är det just en BEBIS man väntar. I mitt fall väntade jag på... ett barn. Ålder och ursprung visste jag inget om.
 
Ett par veckor innan ankomsten fick jag veta att det är en flicka som är 15 år gammal, och det blev bråda dagar att förbereda hemma. 
 
 
Djurens rum (som dom aldrig uppskattat särskilt mycket) gjorde vi om till tonårsrum på några dagar. 
 
FÖRE
 
 
EFTER
 
 
 
 
 
När Linnéa fått landa lite här hemma följde hon med till hästarnas värld. Vi red ut på en liten tur med Tama och Kira, och det gick bra förutom att Tama inte alls ville vara turridningshäst. Att följa efter Kira låg inte på Tamas planeringsbord. Linnéa styrde försiktigt efter oss, men Tama gick en annan väg. 
 
Tamas förmåga att hela tiden komma på nya saker upphör aldrig att förvåna mig. Denna gången gick hon iväg mot en fors där man måste gå på stora stenbumlingar för att komma till andra sidan. Ingen bra idé alls om det är blött och halt på stenarna, så den vägen rider vi väldigt sällan. Just den här dagen tyckte Tama att vi skulle gå över där. Mitt i vinter och is. 
 
Jag hoppade av Kira och sprang ifatt Tama & Linnéa. Slängde upp Linnéa på Kira istället och tog täten med Tama. Tänk att svåra Kira minsann inte hade några problem att samarbeta! Resten av rundan gick så fint. 
 
 
 
 
 
Dagen efter ville jag verkligen ut på en träningsrunda med Tama så att hon får springa av sig lite. Tog med mig Sincero i ett snöre. Återigen visade Tama sin fantastiska oförmåga att samarbeta. Körde sitt eget race från start till slut. Jag blir så jävla förbannad! Hon har NOLL känsla för vad som är bra för henne. I flocken är hon så gott som utfryst pga sitt beteende. Hon lär sig inte heller. Inte nåt!
 
Så här gick det i alla fall, se film. Tama prejade ut Sincero i snökanten så mycket hon kunde, eller pressade in mig i granarna på andra sidan när det fanns läge för det. Sprang när hon skulle ta det lugnt, sprang ännu fortare när jag tappade tyglarna och höll på att dras av för att jag höll i Sinceros snöre som halkat efter. 
 
Sincero däremot gjorde sitt bästa för att samarbeta trots alla Tamas påhitt. Tack goa du!