Hon kommer inte tillbaka mer

 
Nu har hon lämnat oss.
 
Jag tänker väldigt mycket på hur det har varit och hur det blev.
Som flockmedlem var Kira en häst med stort hjärta och starka känslor. Hon har betytt mycket för hästarna, det har märkts. Tama har fulkomligt avgudat Kira.
 
Som människohäst har hon nog inte riktigt trivts. Vi ska ju hålla på och hålla på. Fixa och pyssla med hennes kropp, fila hovarna så gott som varannan vecka för att ha en chans att hålla dom balanserade med hennes felbelastningar. Och så rida nån gång ibland. Jag kan verkligen förstå att om man har ont i kroppen så blir det ett orosmoment att behöva bära upp en ryttare med eventuella krav på hur ridningen ska gå till.  
 
Om hon hade varit min The One, så hade hon kanske kunnat vara kvar och skrota i hagen ett par år till. Men Tama är min The One, och hon har kommit i skymundan när Kira alltid varit först fram och inte släppt fram någon annan. Jag vill inte förlora mer tid med Tama, och jag kunde inte rädda Kira så som jag trott. 
 
 
 
 
 
 Kira, när Naldo dog var du den ende som stod och ropade efter honom.
Kira, när du dog... Alla ropade efter dig. 
Nu vet dom att du är borta och dom är tysta.
Men varje dag är deras första fråga till mig: Kira?
Och jag svarar bara "Hon kommer inte tillbaka mer."
För om jag säger att du är död, tänk om dom frågar vem som dödade dig.